Socialtjänsten löser uppdrag bäst med stort handlingsutrymme

– Jag har velat förstå mig på det här fenomenet kunskapsstyrning och hur det ter sig för dem som ska arbeta med att förändra socialtjänstens arbetssätt. Vad som kännetecknar styrningen och hur den upplevs? För många som arbetar med att stödja socialtjänstens kunskapsutveckling är detta väldigt otydligt, men det behöver inte vara en dålig sak, säger Harald Gegner och utvecklar sitt resonemang:

– Otydlighet kan faktiskt vara en möjlighet eftersom det ger ökat handlingsutrymme. I mitt arbete ingår en artikel med rubriken ”Otydlighetens betydelse” som handlar om att komplexa problem, som det ju ofta rör sig om inom socialtjänsten, löses bäst när styrningen inte är för tydlig. Ibland är otydlighet rent av en förutsättning för utveckling. 

Styr utan mandat att bestämma 

Han menar att det bland annat är därför som NPM (New Public Management) – där allt ska lösas snabbt och effektivt och enligt en viss mall – har sina begränsningar i den offentliga sektorn. 

Harald Gegner, som är knuten till Institutionen för socialt arbete vid Malmö universitet, har genomfört en fältstudie, en enkätstudie och intervjuer med 28 utvecklingsledare inom socialtjänsten i landet som alla arbetar på regional nivå men med uppdraget att utveckla socialtjänstens barnavård. 

– De här utvecklingsledarna ska styra men har samtidigt inget mandat att bestämma eftersom de inte är formella chefer. Jag visar att de, för att få sina uppdrag genomförda, allierar sig med människor med makt som exempelvis lokala chefer eller personer på Socialstyrelsen. 

Konklusioner

Två konklusioner från avhandlingen nämner Harald Gegner särskilt:

– Det ena är att kunskapsstyrning är ett svårfångat och föränderligt fenomen. I ett samhälle som vårt som är i ständig förändring behöver även styrningen vara föränderlig. Den måste vara dynamiskt för att fungera i en organisation där man behöver anpassa den till specifika sammanhang. 

– Det andra är att styrningen döljer sig bakom och sker genom utvecklingsarbete och innovation. Det blir tydligt att styrning i praktiken är ett relationellt samspel mellan människor. Att det är vi människor som styr tillsammans, där staten bara är en av många spelare, säger han. 

Det ryktas att det kommer uppemot 90 personer till din disputation, varför är intresset så stort tror du?

– Kanske har det att göra med att jag varit kommundoktorand där Lunds kommun har finansierat min forskarutbildning. Min forskning är i det avseende väldigt praktiknära samtidigt som jag arbetat just som utvecklingsledare inom socialtjänsten Lund. Jag tror det är väldigt ovanligt med ett sådant upplägg i Sverige, åtminstone i ämnet socialt arbete. Därutöver rör min forskning ett område som är väldigt aktuellt.

Text: Magnus Erlandsson