Sex som självskadebeteende synliggör gränserna för det normala
Medierna haft en avgörande roll för att etablera begreppet sex som självskada i en svensk kontext, enligt en ny studie. Foto: Unsplash
Begreppet sex som självskada används för att beskriva när en person skadar sig själv genom olika sexuella praktiker. En ny studie har undersökt hur begreppet skildrats i svensk media under en tioårsperiod – beskrivningar som till stor del också avspeglar etablerade normer kring sexualitet.
Idag är sex som självskadebeteende ett välanvänt begrepp inom sjukvården, i media och av kvinno- och tjejjourer runtom i Sverige. Men fortfarande är fenomenet relativt outforskat som forskningsfält och det saknas en vetenskapligt förankrad definition av sex som självskada.
I en ny forskningsartikel i tidskriften Sexualities har Ingrid Wall och Sara Johnsdotter tittat närmre på hur fenomenet beskrivits i svenska tidningar och radioprogram från 2008 till 2019. Studien visar att media haft en avgörande roll för att etablera begreppet i en svensk kontext.
Fokus på unga tjejer som har sex med äldre män
Startpunkten för användningen av begreppet sex som självskada sammanfaller med utgivningen av boken 14 år till salu av Caroline Engvall. En bok om en tonårstjej som dämpar ångesten från en våldtäkt genom att sälja sex.
– Det som var väldigt tydligt i medierna var att man i många fall refererade direkt till den boken och att Caroline Engvall länge användes som en expert, säger Ingrid Wall.
– I mediernas skildringar handlar det ofta om unga tjejer som har sex med äldre män, det beskrivs som våldsamt sex och en stor del är också sammankopplat med att man säljer sex. Man nämner också att det just handlar om att dämpa ångest, och ångesten sägs komma ifrån att man försöker bearbeta ett sexuellt trauma.
I analysen av materialet används antropologen Gayle Rubins sexuella värdehierarki, som visar vilka sexuella praktiker och relationer som räknas som normativa i samhället. Sex som självskadebeteende kan ses som det som hamnar i den yttre cirkeln, det icke-normativa och sjuka. I mediernas beskrivningar av fenomenet framträder två dominerande diskurser.
Risk att normativa föreställningar om sexualitet förstärks
– Dels är det den patologiska diskursen, där sex som självskada beskrivs som en sjukdom som likställs med olika typer av beroenden och andra typer av självskadebeteenden, dels så är det den moralistiska diskursen, där det är vissa sexuella praktiker som problematiseras och moraliseras.
Enligt studien samverkar de två diskurserna i mediebevakningen. När sex som självskadebeteende beskrivs som någonting sjukt så legitimerar det också en moralistisk syn på vad som är bra och dålig sexualitet.
– Det finns en tanke om att vissa sexuella praktiker uppfattas som så pass motbjudande att ingen människa skulle kunna tänka sig att göra dem frivilligt. Risken med den typen av beskrivningar är att man förstärker normativa föreställningar kring vad som är dålig eller bra sexualitet, säger Ingrid Wall.
–Min förhoppning är att kunna genomföra mer forskning i ämnet som ytterligare inkluderar de unga, så att vi vet vad vi pratar om och ifall det finns fog för att använda begreppet eller inte.
Text: Anna Dahlbeck