Samhällskontraktet centralt för försvarsviljan bland unga i Estland

− Det handlar ytterst om att förstå hur man skapar motståndskraftiga samhällen, säger Christofer Berglund, docent i statsvetenskap och medförfattare till studien Fighting for the (Step)motherland? Predictors of Defense Willingness in Estonia’s Post-Soviet Generation, i ett pressmeddelande från Södertörns högskola.

–   Att få egenintresserade individer att acceptera personliga risker för en abstrakt gemenskap är en utmaning för alla stater som värvar soldater genom värnplikt. Det är en särskilt svår utmaning i splittrade samhällen, där grupper har ojämlik tillgång till makt och inte riktigt litar på varandra, såsom var fallet i Estland efter Sovjetunionens sammanbrott.

Relationen mellan rysktalande och försvarsmakten

Tillsammans med kollegorna Kairi Kasearu och Juhan Kivirähk, från Tartu universitet, har han undersökt relationen mellan den estniska försvarsmaktens och landets ryskspråkiga befolkning. Under åren som sovjetrepublik flyttade många ryskspråkiga till Estland, och stannade kvar efter Sovjetunionens kollaps. När Estland återfick sin självständighet 1991 var en tredjedel av befolkningen rysktalande.

− Många av dem fick inte estniskt medborgarskap eftersom Estland betraktade sig som ockuperat av Sovjetunionen och inte per automatik accepterade personer som migrerat dit under ockupationstiden som medborgare. Många rysktalande blev statslösa. Men de flesta unga har numera fått estniska pass och männen är förpliktigade att göra värnplikt, säger Christofer Berglund.

Undersöker personer uppvuxna efter 1991

Forskarna har i undersökningen tittat specifikt på personer uppvuxna eller födda efter 1991, den första postsovjetiska generationen som vuxit upp i ett självständigt Estland. Studien bygger på material från årligen återkommande opinionsundersökningar. De svarande har kunnat välja att besvara enkäten på estniska eller ryska.

− Vi vet sedan tidigare att det är ganska markanta skillnader mellan de här grupperna, och att försvarsviljan generellt är lägre bland den rysktalande gruppen och framförallt bland rysktalande som bor i Ida-Viru regionen som gränsar till Ryssland.

Attityder avgörande, inte bakgrund

Men studiens resultat visar att skillnaderna inte beror på människornas bakgrund, utan på diverse attityder som de bär på.

- Unga estländare som litar på försvarsmakten som organisation, har en positiv inställning till värnplikten, och samt känner glädje över att bo i landet är de som oftast säger sig vara villiga att försvara det. Språklig integration spelar förvånansvärt liten roll. Ryskspråkiga som talar estniska, och framstår som integrerade, uppvisar inte högre försvarsvilja, säger Christofer Berglund i pressmeddelandet.

Andra saker som kan förväntas stärka försvarsviljan gav inte heller något utfall. Vare sig utbildningsnivå, tillit till regeringen, eller hotbildsuppfattningar tycks ha någon större inverkan på försvarsviljan hos de som svarande i studien.

- Vi har provat flera olika hypoteser för att försöka avgöra vad som verkligen avgör försvarsviljan hos den unga generationens estländare. Och det handlar inte om de svarandes bakgrund som hemmahörande i den ena eller andra gruppen. Genom policies som uppmuntrar de attityder som förutsäger försvarsvilja kan man stärka samhällskontraktet, avslutar Christofer Berglund.