Konsten att vänta på bussen | Malmö universitet

Ska jag stå närmast stolpen, en bit därifrån eller bli sittande på bänken i lugn ro? Uppläggen skiljer sig åt i den ädla konsten att vänta på bussen vid en hållplats. Forskare vid Malmö universitet har studerat vad Malmöborna har för olika strategier när de måste klumpas ihop med främlingar en stund.

Hållplatsernas betydelse är något som ofta negligeras i forskningen, menar docent Hoai Anh Tran, som forskat om kvalitetskriterier för attraktiva bytespunkter och busshållplatser. Trafikforskare tenderar att fokusera på den delen av resan när man är ombord på bussen, på framkomlighet och effektivitet – inte väntetiden.

– Och vi som studerar offentliga platser, vi intresserar oss för gator och torg men inte för busshållplatser. Men att vänta på bussen är en stor vardagssysselsättning för många, säger Hoai Anh Tran, docent i byggd miljö vid institutionen för urbana studier, Malmö universitet.

Måste vara med andra

Hållplatser är ett begränsat utrymme där man är tvungen vara med andra. Andra offentliga platser kan man välja att lämna, men vi måste stanna vid hållplatsen för vi behöver komma på bussen. Går man på en pub vet man ungefär vilka man möter, på en busshållplats möter vi alla sorters människor. Man kan inte styra situationen och gör därför vad som känns bäst, förklarar Hoai Anh Tran.

Frågan är då vad folk gör medan de väntar. Tillsammans med kollega på SLU och en assistent har hon studerat, fotograferat och intervjuat resenärer vid fem hållplatser i Malmö: Värnhem Södervärn, Folkets park, Stadshuset och Rosengårds centrum.

– Det är inte alls den icke- aktivitet som man kan tro. På bussen kan man slappna av, man kan ändå inte göra någonting. Men på hållplatserna måste jag bestämma var ska jag stå. Alla har sin taktik, uttalad eller ej, säger Hoai Anh Tran.

Tre huvudstrategier

Efter observationerna kunde hon ur urskilja tre olika huvudstrategier:

De som vill vara först på bussen, står otåligt vid stolpen där bussen ska stanna. Särskilt de som ska åka lite längre vill gärna ha en plats på bussen.
De som drar sig undan, ställer sig lite vid sidan eller bakom på hållplatsen. Man vill vara för sig själv innan man går ombord med andra. Finns det mycket plats, som på Värnhemstorget, drar sig många en bit bort, men inte längre än att de kan se när bussen kommer. Finns det ingenstans att ta vägen sprider folk ut sig på rad längs med vägen.
De som sitter i busskuren när ingen är där, men som går ut när någon annan kommer. Drar sig undan men inte så långt bort som resenärerna i kategori 2. Vankar gärna fram och tillbaka.

På vilket sätt är det intressant hur vi väntar på bussen?
– Busshållplatser är inte riktigt som andra offentliga platser. Inom stadsplanering pratas det mycket om offentliga platser där folk interagerar. Vår studie belyser en annan typ av interaktion, genom olika former av rumslig förhandling där man uppmärksammar och förhåller sig till andra i ett begränsat utrymme, säger Hoai Anh Tran.

Att skärma av sig och skapa en plats för sig själv utan att störa andra är också ett sätt att hantera offentlighet, menar hon. Samexistens mellan olikheter är ett sätt att träna upp tolerans. Eftersom vi är ”tvungna” att vara där så får vi anpassa oss till varandra.

Konst skapade gott humör

I studien bad forskargruppen ett konstnärskollektiv göra en tillfällig konstinstallation på två hållplatser vid Värnhemstorget. Kuren smyckades och bänken förlängdes med en del som målades rosa.

– Vi observerade att unga människor som väntar tillsammans satt nära varandra just på den rosa delen. Man tittade på varandra med ett leende. Folk sade att busskuren gjorde dem på gott humör.

En ödslig hållplats tas lätt över av negativa och oönskade aktiviteter, enligt Tran. Planerare behöver därför tänka på vad som finns runtomkring.

– Vid Hansa finns mycket social infrastruktur, men i Lindängen behöver man kanske addera en färg, en extra lampa, lite grönska. Något som gör det mer inbjudande och att folk tycker det är trevligt att vistas på hållplatsen. Fler människor ökar tryggheten, säger Hoai Anh Tran.

”Livliga” och ”behagliga” platser för väntan

Projektet ”Livliga” och ”behagliga” platser för väntan: kvalitetskriterier för attraktiva bytespunkter och busshållplatser har finansierats av K2 Sveriges Nationell Centrum för Forskning och Utbildning om Kollektivtrafik.

Vad är det egentligen som gör en transitplats livlig och behaglig? Vad behöver planerare och arkitekter tänka på, utöver kraven på tillgänglighet och trygghet, vid planering av attraktiva bytespunkter och busshållplatser?

Projektet tar upp dessa frågor genom en undersökning av utvalda bytespunkter och busshållplatser i Malmö. Forskningen förväntas bistå kommuner och kollektivtrafikleverantörer i arbetet med att utveckla busshållplatser och bytespunkter till trygga, behagliga och inkluderande transitrum för alla sociala grupper. Projektledare är Hoai Anh Tran från Malmö universitet. I projektet deltar också Victoria Sjöstedt från SLU Alnarp som medverkande forskare och Jeongmin Hyeong, forskarassistent.