”Kommer jag kunna odla min mark i morgon?”

Katrine Gotfredsen forskar om gränsdragningar i ockuperade områden i Georgien och de vägval invånarna måste göra i vardagen. Vissa familjer har redan upplevt att bli avskurna, eller fördrivna, från sina inhemska jordbruksmarker och fruktträdgårdar. Andra lever med rädslan och risken att detta kan hända när som helst.

Jämför tre omtvistade ockupationer

Forskningsprojektet handlar om samtida militära ockupationer och deras effekter på vardagen för människor under detta styre och görs i samarbete med Lunds universitet. Forskarna jämför tre fall av pågående och omtvistade militära ockupationer: den ryska ockupationen av det georgiska territoriet i Sydossetien, den israeliska ockupationen av de palestinska områdena och den marockanska ockupationen av Västsahara.

Katrine Gotfredsen är antropolog och universitetslektor i Kaukasusstudier vid Malmö universitet och kom nyligen tillbaka från fältstudier och intervjuer i gränsbyar kring utbrytarrepubliken Sydossetien, som särskilt sedan 2008 de facto kontrolleras av Ryssland. Ett sätt att bedriva ockupation på som är mer skiftande och otydligt i sin påverkan på lokalsamhällena och familjerna. Samtidigt som man motsätter sig maktutövningen måste man hela tiden navigera i en sådan verklighet, enligt Katrine Gotfredsen.

– I vardagen är inte nödvändigtvis militär det största problemet. Det är snarare alla oklarheter kring att navigera och röra sig på en plats som gör det verkligt komplicerat att leva där. Hur planerar man en framtid när man inte har några parametrar att lita på? säger hon.

Gränsen förstärks successivt

Gränserna är inte internationella erkända. Ändå finns de där och i successivt blir de mer och mer permanenta. Genom att installera fysiska barriärer, skyltar, staket och patrullerande gränsbevakningsvakter, förvandlas en tidigare osynlig administrativ gränslinje gradvis till en i praktiken internationell gräns. Enligt Katrine Gotfredsen rapporteras ett hundratal incidenter varje år. Plötsligt kan en georgier se en gränsvakt stå i trädgården eller upptäcka att gränsen flyttats längre in på territorium som kontrolleras av Georgien.

Katrine Gotfredsen har talat med invånare i dussinet byar som ligger i gränsområdet. De flesta är jordbrukare och lever hela tiden med osäkerheten om de ska kunna komma till sina marker i morgon.

– Det var lite undrande först men var sedan väldigt öppna och ville berätta. Det är sällan de blir hörda, säger Katrine Gotfredsen.

Stanna kvar eller lämna för en bättre framtid

Hon beskriver en tillvaro där människorna slits mellan å ena sidan en stolthet och en vilja att stanna kvar som ”mänskliga sköldar (så länge folk bor kvar finns det ett visst motstånd mot ockupanterna), och å andra sidan en självbevarelsedrift och en längtan efter att skapa ett bättre liv för den egna familjen när det traditionella levebrödet hotas.

– Det är förstås ett dilemma och särskilt de unga har svårt att se en framtid i att stanna kvar, säger Katrine Gotfredsen som liknar situationen med Rysslands stöd till proryska krafter i östra Ukraina 2014.

– Det blir ju närmast absurt när Ryssland säger att de skyddar en rysk minoritet och rättfärdigar militär invasion och ockupation med hänvisning till FN:s skrivning om varje nations ansvar att skydda sin befolkning.

Text: Magnus Jando