Nyproducerade superhjälteserier med nedtonade våldsinslag blev ingen framgång i Kuwait. ”Kvar blev mest bara personer i konstiga dräkter som pratade med varandra”, säger serieforskaren Fredrik Strömberg, aktuell med avhandlingen ”Comics in the Middle East”.

Fredrik Strömberg har undersökt vad som händer när seriegenrer etablerade inom en viss kultur – som superhjältarna – introduceras i en annan. Han är även intresserad av vad som händer när seriekonsten möter andra visuella kulturer och när bildkonstnärer med olika visuella referensramar skapar serier. 

Fredrik Strömbergs avhandling är den första om serier vid Malmö universitet. Ämnet är tvärvetenskapligt och ingången är medie- och kommunikationsvetenskap.

– Jag har jobbat med serier i tre decennier och ville ha fler sätt att angripa och förstå konstformen. Jag ville gå mer på djupet, säger Fredrik Strömberg, som varit redaktör för facktidskriften Bild & Bubbla sedan 1997 och skrivit ett antal böcker om serier.

Misslyckade försök

Konstformen tecknade serier kan sägas ha sina rötter i Europa och USA och har sedan spridits över världen. Även om serier bland annat bottnar i europeiska skämtteckningar är konstformen i sig förhållandevis neutral. Samtidigt är till exempel genren superhjälteserier tydligt knuten till amerikansk kultur, med sitt fokus på individen, den amerikanska drömmen och inslag av sexuella anspelningar och våld. För att undersöka hur genren superhjältar kan fungera i Mellanöstern studerade Fredrik Strömberg förlaget Teshkeel i Kuwait och AK Comics i Egypten, som båda satsat på att producera nya serier i superhjältegenren.

De båda förlagen fick i sinom tid lägga ned sina respektive utgivningar och Fredrik Strömberg kopplar detta till de berättarmässiga och visuella konventioner som är kopplade till genren. I båda fallen verkar de inbyggda konventionerna ha skapat problem när de skulle introduceras i kulturer som inte varit del av att utveckla dem.

– Förlaget AK Comics försökte bara ta genren och köra. Det fungerade inte alls då det ansågs bryta med sociala och kulturella förväntningar på kultur ämnad för unga.  Teshkeel försökte i stället anpassa serierna till kulturen men tappade då läsarnas intresse, säger Fredrik Strömberg.

”Persepolis” del av nya vågen

Ett exempel på ett mer lyckat möte mellan kulturer från Mellanöstern och konstformen tecknade serier återfinns i den kritikerrosade och självbiografiska serieromanen ”Persepolis” av den fransk-iranska serieskaparen Marjane Satrapi. ”Persepolis” handlar om författarens uppväxt i Iran före, under och efter revolutionen 1978–1979. 

– När ”Persepolis” kom skrev alla om de persiska visuella influenserna och tog dem för givna. Visst finns det influenser, men när boken kom var det väldigt mycket fokus på detta. Det faktum att den är skapad i den nya vågen av franska serier på 1990-talet lyftes sällan fram, säger Fredrik Strömberg.

Med den nya vågen syftar Fredrik Strömberg på de serieromaner som bröt med den traditionella europeiska traditionen med seriealbumen. Motreaktionen på 1990-talet byggde på den amerikanska, mycket tongivande, serieromanen ”Maus” om Förintelsen. De nya serierna var ofta svartvita och mer litterära, publicerades i bokform samt vände sig till en vuxen publik.

– ”Persepolis” är ett tydligt barn av sin tid och miljö.  Men det tonades ned, till förmån för de persiska inslagen. Samtidigt introducerar ”Persepolis” nya grepp som kan härröras till persisk bildkonst. Dessa kan jag hitta senare i serier från den nya vågen. Det innebär att ”Persepolis” satt en ny standard och etablerat nya konventioner för hur man gör serier som anammats av andra tecknare, säger Fredrik Strömberg.

Fredrik Strömberg baserar sin forskning på teorier om hur bilder konsumeras och produceras. Han har särskilt använt sig av schemateorier för att tolka processen som ligger bakom skapandet av serier, liksom hur visuella idéer överförs mellan skapare och mellan verk, inom och över kulturgränser. Bildmässiga scheman är ett sätt att förklara hur vår bildförståelse grundas i tidigare erfarenheter av bilder.

– Tack vare min forskning läser jag nu serier på ett nytt sätt. Jag är lärare på Serieskolan i Malmö och märker också hur avhandlingsarbetet har påverkat min undervisning. Hur serieskapare kan inspireras av andra konstformer och applicera det i sitt skapande är något jag diskuterar med eleverna, säger Fredrik Strömberg.

Men när han ska läsa serier för upplevelsen, så blir det något mer lättsmält.

– Kanske fransk-belgiska klassiska serier, som Asterix eller Spirous äventyr, som jag läste som barn. Då kan jag bara låta mig underhållas, säger Fredrik Strömberg.

Text: Ellen Albertsdottir

Text: Kommunikationsavdelningen