Att navigera mellan parallella normsystem

– Hedersrelaterat våld är det enda våld som specifikt skrivs ut i läroplanen och det har naturligtvis ett symbolvärde. Det fanns ju redan täckning för att arbeta med detta utifrån jämställdhet och barns rättigheter. Frågan kvarstår dock hur det ska gå till rent praktiskt. Samma med lagen. Den blir mest en markering om att vi som samhälle tar avstånd från detta, men den är inte enkel att tillämpa, säger Hanna Cinthio.

Problematik som skrämmer många

I sin avhandling tar hon inte ställning för eller emot de nya lagarna och läroplanen utan diskuterar hur man ska kunna följa dem och använda dem rent konkret. Hon ställer sig frågor som: har samhället de rätta verktygen för att implementera dessa åtgärder? Vad behöver de som lever i glappet? Och hur närmar man sig frågan?

– Jag möter många yrkesverksamma och hör deras frågor. Ordet ”heder” sätter i gång oro och tankar. I media har man ofta sett dess värsta uttryck genom mord och allvarliga våldsbrott. I skolan har man kanske en stark oro kring att göra fel, rota i det och råka sätta i gång något, säger hon.

Hanna Cinthio har utgått från vissa rättsfall som bedömts ha koppling till hedersnormer. Där kan hon se att bedömningen kan kopplas till vissa grupper, och hon resonerar kring risken att lagstiftningen inte blir rättssäker. Heder kan finnas med som komponent men det handlar sällan bara om det. Det är komplext och kräver mycket kunskap.

Hon lyfter också vikten av förebyggande och att skapa förändringsmöjligheter, och menar att samhället har varit bättre på att förstå sammanhang, dynamik och hitta vägar ut när det gäller gängkriminella. Där kan behov av skydd och gemenskap göra att destruktiva normer accepteras.

– När det gäller hederskultur är man dessutom född in i det och det finns ett ännu starkare beroende av de sociala banden. Men i dagsläget finns inga metoder för att möta förövarna av det hedersrelaterade våldet, säger Hanna Cinthio.

De berördas perspektiv är viktigt att ta med i metodutvecklingen. Både ungdomarna och de dömda som Hanna Cinthio pratat med säger att ingen har pratat om deras verklighet. Varken i skolan eller inom rättssystemet.

– Vi kan ju stå där och säga att alla är lika inför lagen. Men det kanske inte är deras upplevelse. Vuxna pratar om rättigheter, att kärleken är fri, du får välja vem du vill. Men för många ungdomar är det ju inte så. De lyfter det ofta som en fråga om svenskhet – svenskarnas lagar och regler. Det finns en sanning i ett rum och en annan sanning i ett annat. Ungdomarna får själva ta ansvaret för att navigera i glappet.

Kultur och normer är inte helt statiskt

Hedersnormer finns i en bred skala och olika familjer har olika sätt att förhålla sig till dem. Vissa kan ha stereotypt hårda gränser – otänkbara att bryta – medan andra har en dialog. Många av de ungdomar som Hanna Cinthio intervjuat beskriver varma relationer med sin familj, som är viktiga att bibehålla, vilket leder till att man kompromissar med stora saker. Kanske väljer man bort den man är kär i utan att det ens uttalats ett tvång. Det handlar om att hitta strategier och ungdomarna upplever sig ofta inte tvingade så som föreställningen är. De kallar det inte själva för heder, utan bara livet.

– Vi måste våga närma oss glappet, öppna upp för att det finns en mångfald av subjektiva livsvärldar i ett rum. En majoritet av de intervjuade säger att om jag skulle be om hjälp så skulle jag gå till en vuxen i skolan. Man vill prata om sakerna, bli berörd och sedd, men med respekt och förståelse. Min yttersta förhoppning är att ge människor förutsättningar för att jobba med det här på ett rimligt sätt, säger Hanna Cinthio.

Text: Hanna Svederborn