Sofia Cederström var personalchef på Malmö högskola när hon deltog i Bokstafetten. Sofia hann med ett antal års språk- och lingvistikstudier, innan hon insåg att interaktionen med andra människor var ännu mer spännande än språket i sig, och då sadlade om till personalvetare. Hon ser framför allt skönlitteratur som den perfekta verklighetsflykten och tilltalas starkt av berättelser som balanserar mellan dröm och verklighet. Med det som bakgrund är det kanske inte heller så förvånande att när andra plöjer deckare på semestern så plöjer Sofia fantasylitteratur av varierande kvalitet...

Böckerna

"Lord of the Rings"

av JRR Tolkien

Språket är, för att säga det snällt, speciellt (även om man bortser från Åke Ohlmarks översättning) och inte minst kvinnosynen är tveksam, men det går ändå inte att komma undan att Tolkien måste toppa min lista som i övrigt är utan inbördes rangordning. Jag läste Sagan om ringen-trilogin ungefär en gång om året från det att jag var i nioårsåldern och tio år framåt. Som verklighetsflykt betraktad är Tolkien, och hela den fantasygenre han bidrog till att skapa, helt oöverträffad.

"Dvärgen"

av Pär Lagerkvist

”Kärleken är någonting som dör. Och när den dör går den över i förruttnelse, och kan bli jordmån för ny kärlek. Den döda kärleken lever då sitt hemliga liv i den levande, och det finns i själva verket i kärleken ingen död.”

"Rövarna i Skuleskogen"

av Kerstin Ekman

En storartad saga och historiebok i ett. Som kanske märks i listan så är olika kombinationer av historia – biografi - roman något som tilltalar mig. Sedan jag läste boken första gången för omkring 20 år sedan har jag velat besöka Skuleskogen, men ditåt har vägarna ännu inte burit.  

"Det började med fåglar"

av Jan Stenmark

En lite annan form och betydligt fåordigare än de flesta andra i listan, men inte desto mindre genial, och lagom vriden.

"Myggor och tigrar"

av Maja Lundgren

Den här boken blev ganska omdiskuterad när den kom, eftersom den på ett ganska rått sätt lämnar ut en del verkliga personer. Jag tycker att den är fantastisk av två anledningar: Dels språket och miljöskildringarna, dels balansgången mellan klarsynthet och galenskap, där man aldrig riktigt vet vad som är vad.

"Med uppenbar känsla för stil: Ett reportage om manlighet"

av Stephan Mendel-Enk

Detta är till skillnad från majoriteten av böckerna i listan inte verklighetsflykt utan på riktigt. Läs den.

"Drömfakulteten"

av Sara Stridsberg

En berättelse om Valerie Solanas liv. Mittemellan saga och biografi, dröm och verklighet. En berättelse lika vacker som den är smutsig och smärtsam.

Böckerna om mumintrollen

av Tove Jansson

Berättelser som verkligen bör läsas om i vuxen ålder. Inte minst Muminpappans memoarer är helt fantastisk, och med olika bottnar beroende på ålder och perspektiv hos läsaren. Någon gång i livet vill jag också komma på en fest lika tokig och överdådig som den hos Självhärskaren!

"Nalle Puh"

av AA Milne

Nalle Puh var en av mina tidiga läsupplevelser, och vi hade dem också som ljudböcker på gamla fina vinylskivor. Enligt min mamma kan jag inte göra en lista utan Nalle Puh. (Hon är bibliotekarie, så jag vågar förstås inte säga emot henne!)

"Nusvensk grammatik"

av Jörgensen & Svensson

Språket är grunden till det mesta, och för mig som gillar strukturer så är grammatik fantastiskt spännande! Den ena författaren till den här boken, Nils Jörgensen, var lärare på en del kurser när jag läste svenska i Lund, och Nusvensk grammatik var förstås en bibel. (Eftersom min lärare på låg- och mellanstadiet vägrade undervisa i kristendom och istället enbart läste berättelser om asagudarna så har jag dessutom sannolikt läst mer i denna än i den kristna bibeln.)

Taxikarta över Stockholm

(utgåva från tidigt 70-tal… Sannolikt omöjlig att få tag i, som substitut kan man tänka sig kartdelen av telefonkatalogen eller någon annan hyfsat detaljerad stadskarta)

Om någonting kan mäta sig med den tid jag lagt på att läsa halvtaskigt skrivna fantasyromaner så är det tiden jag lagt på att studera allehanda kartor. Nu finns ju Google maps, men på 80-talet var det pappas gamla taxikarta som gällde. Timmar i sträck.

"Jag brinner"

av Torbjörn Säfve

Titeln är väl vald – vartenda ord brinner! Den här boken betydde jättemycket för mig någon gång i tonåren. I likhet med Drömfakulteten upplever jag att den balanserar på gränsen mellan dikt och historiska skeenden, och är en berättelse om den ryske poeten Vladimir Majakovskij.

"Gertrude and Alice"

av Diana Souhami

Jag erkänner glatt att jag inte är någon kännare av Gertrude Steins litterära verk. Däremot är jag uppvuxen med filmen Picassos äventyr, och ni som har sett den vet att det finns en scen i den där Picasso dricker kaffe hemma hos Gertude Stein och Alice B Toklas. Det i sin tur gjorde mig nyfiken på detta, särskilt för sin tid, lite speciella par.