Jesper är filosofie doktor i etnologi och tjänstgör som lektor i Idrottsvetenskap. Han forskar kring idrott ur ett genus- och etniskt perspektiv och kring idrott som social och kulturell företeelse.

Böckerna:

Pippi Långstrump 

av A. Lindgren

Som barn på 1970-talet var Astrid Lindgrens olika berättelser och karaktärer viktiga för mig och en fantastisk ingång till litteratur. Min mamma läste Pippi-böckerna och jag tyckte att jag var med henne i Villa Villekulla. Ibland var det dock irriterande att mamma började skratta, lite innan det roliga kom i berättelsen, hon kunde ju se vad som komma skulle. Jag tror också att Pippi var fascinerande, inte enbart som ett rebelliskt barn som ifrågasatte vuxenvärldens normer och institutioner, utan också påverkade min syn på kön: hon var ju en synnerligen stark, pratglad, självständig och driven ung kvinna. En bra förebild för flickor, och för pojkar. 

Mästerdetektiven Blomkvist

av A. Lindgren

Jag måste också ta med Kalle Blomkvist ur det Lindgrenska historiearkivet. Kalle undersökte de vuxnas liv, gick på upptäcktsfärder och utforskade mysterier. Kanske inspirerade detta till forskning långt senare i mitt liv. Oavsett så gav han mig nyfikenheten och fantasin och tack till Astrid som lät oss barn också bli skrämda. Det finns en passage som etsat sig fast i mitt minne: när Kalle möter en man men särskilda byxor på en skogsstig en regnig dag. Kalle känner igen byxorna och inser strax efter att de passerat varandra vem mannen är…

And then there were none

av A. Christie

Som många andra hade jag en bokslukarperiod mellan 10 till 13 års ålder. Agatha Cristies böcker var en slags vuxenversion av Kalle Blomkvist. Allt var mer ”på riktigt”, tyckte jag. Och morden mer kusliga och gåtorna svårare. Originalversionen heter något annat och jag hittade den i min mormors bokhylla. Jag tror jag läste den i ett sträck. 

Förintelsen

av G. Green

Jag har alltid vetat att min mormor kom från Polen, men inte alltid hennes historia. Långt senare, i vuxen ålder fick jag reda på att hon satt i nazitysklands koncentrationsläger i Ravensbrück, norr om Berlin. När den omtalade Tv-serien Förintelsen visades var jag för ung för att få titta, men läsa boken kunde ingen hindra mig ifrån. Blandningen av historiebeskrivning av en av samtidens värsta händelser och att få följa enstaka personers levnadsöden; juden Rudi Weiss och nazisten Erik Dorf.

Roots

av A. Haley

Det finns en liknande relation till boken Rötter som också sändes som TV-serie, men som jag inte fick se på grund av våldsinslag. Men jag fick tag på boken och läste den fascinerande generations-berättelsen där slaven Kunta Kinte var i centrum, och hela berättelsen tillbaka till hans mormors farfars mormor i Västafrika och vad som hände hans barn och barnbarn. Sommaren 1980 läste jag boken medan jag tillbringade min tid hos farmor och farfar i deras sommarhus i norra Sörmland. ”Tung litteratur, pojken läser” lär min farfar ha yttrat till min mamma. Allt medan jag inte kunde låta bli att läsa ett kapitel till i pigkammaren.

Tio dagar som förändrade världen? Ten days that shooked the world

av John Reed

Många unga blir fascinerade av musiker, idrottare eller kanske författare. Jag hade en kort period då jag läste allt om Lenin, oktoberrevolutionens ledare och Sovjetunionens grundare. Idag är jag väl inte särskilt stolt över detta, men så var det. Och jag vet inte riktigt varför. Jag läste allt jag kom över på Eskilstuna stadsbibliotek.Jag fick till och med min pappa att åka till Moskva med mig på påsken 1981. Jag fick aldrig se Lenin i mausoleet, kön var för lång. Men jag hade varit nära. John Reeds skildring av revolutionen i hans dokumentära reportage fascinerade mig likt en saga eller en bra Agatha Christie historia. Det kändes nästa som jag kunde höra vrålen från massorna och se kaoset när tsaren störtades. För exakt hundra år sedan.

Bilden av en klassresa

av Mats Trondman

Jag tänkte att universitet kanske inte var en plats för mig. Snart är jag avslöjad. Snart tjugo år senare är det min arbetsplats sedan länge. Att jag inte var ensam om den känslan förstod jag när jag blev tillfrågad av den där roliga och pedagogiska läraren, Mats Trondman, om han kunde intervjua mig för en avhandling. Bilden av en klassresa handlar om dem som är de första i sin familj att börja läsa i högre utbildning. Trondman har varit en pedagogisk och forskarmässig förebild och hans avhandling där jag ”var med” har fått mig att sätta ord på hur uppväxt kan kännas så självklart och vara så olika. 

Tjuven

av G. Tunström

I sena tonåren lockade mer lugna berättelser. Den som jag läst flest gånger är Tjuven där vi får följa arbetarklasspojken från Värmland till universitetet i Uppsala. Lite spänning finns även här, för vad händer egentligen med Silverbibeln på Carolina Rediviva? Sedan följde de flesta av Tunströms böcker i revy framför mig. Hans språk, berättande och känsla för detaljer i en klassmässig miljö jag kände igen har betytt mycket för mig.

Mig äger ingen

av Å. Linderborg

Om Trondmans avhandling var den akademiska skildringen så är Lindeborg den skönlitterära motsvarigheten. Hon föddes nästan samtidigt som jag bara fem mil ifrån mig och delar en del erfarenheter med mig. Inte minst det komplexa förhållandet till föräldrar, som jag tycker så mycket om men som vållar en så mycket huvud- och känslovärk från och till. I Mig äger ingen är den unga flickans omsorg och kärlek till sin far också en källa till att fundera på om hur mycket hon faktisk äger just honom. Var betyder det och vilka konsekvenser innebär det att någon hamnar på en piedestal?

Den sjätte passageraren: kriminalroman

av Theodor Kallifatides

Mellan 1993 och 2006 bodde jag med min familj i Huddinge, strax söder om Stockholm. Redan första terminen som student i Växjö 1989 hade jag lyssnat till ett föredrag av Kallifatides. Och i Huddinge blev vi grannar. Jag såg honom flera gånger på pendeltåget in till Stockholm och en dag tog jag modet till mig att börja konversera honom. Jag tror jag läst de flesta av hans böcker.

För många tror jag det är okänt att han skrivit flera deckare som utspelar sig i Huddinge, precis i områdena där jag bodde. Det var spännande att följa mordhistorien, men också glädjen i att känna igen stigen, det gamla huset, skogsdungen i böckerna och veta var de fanns och hur det såg ut där. Kallifatides har följt mig genom livet och en av hans senare böcker använde jag som kurslitteratur – Med sina läppars svalka – en utmärkt skildring av kön, migration, etnicitet och livsval.

Flyg! sa Alfons Åberg

av G. Bergström

I Huddinge föddes båda mina barn, Jakob och Kajsa. Om det är några böcker som jag läst mer än andra är det just godnattböckerna. Jag väljer sonens absoluta favorit, Flyg! sa Alfons Åberg.

Ett tag kunde jag ju alla repliker i boken – blir lätt så efter 100 omläsningar. ”Glödlampa! sa pappa Åberg. Jag glömde köpa glödlampor”, upprepade han. Jag tänker att sonen var Alfons och jag var Alfons pappa under en period. Och det var väl inte långt ifrån, under en period.

Tack, Gunilla Bergström. 

White : essays on race and culture

av R. Dyer

Boken White var avgörande för min analys av mitt eget material I avhandlingsskrivandet.

Dyer satte ord på ”den normala, givna, självklara positionen” och gav nycklar till att förstå makt på ett för mig nytt sätt. Dessutom öppnade boken upp för att kritiskt förstå vithet. Jag blev besatt av detta tema under en tid, runt millennieskiftet, och jag förstod på de förvånade reaktionerna att jag var lite för min tid – åtminstone i Sverige. Nu har jag återvänt till kritiska studier av vithet – tiden verkar (mer) mogen, tror jag. Jag hade också glädjen att få träffa Dyer som doktorand på Stockholms universitet vid ett tillfälle och prata med honom om min avhandling i tjugo minuter. 

Playing in the dark

av Toni Morrison

Ytterligare en text kring vithet av Nobelpristagaren Toni Morisson som blandar akademiska analyser av makt, ras och särskilt vithetsposition med skönlitterärt språk. Hennes exempel i boken där Hemingways män i en båt beskrivs med förnamn (de är med alla sannolikhet vita) respektive hudfärg (den svarta mannen) är lysande och belysande för hur språk och makt hänger ihop.

Masculinities

av R. Connell

Kanske den bok som trots allt påverkat mitt avhandlingsskrivande mest och som jag ofta återkommer till är Connells bok maskuliniteter. Jag har träffat författaren vid fleras tillfälle och eftersom Connell bytt kön och träffarna varit före och efter könskorrigering så har det varit en intressant resa. Det finns en sida i boken där Connell sparsamt utvecklar ett begrepp i boken och som sällan använts av andra forskare. Min plan är att utveckla detta i en kommande artikel…

Hur man närmar sig ett träd

av Eva Dahlgren

Kanske valde jag Eva Dahlgren mest för hennes sånger och sångtexter. De har hjälpt mig mycket; i glädje och sorg. När livet tog en ny vändning för ett par år sedan lutade jag mig ofta mot hennes texter och de gav mig lugn i en turbulent tid. Det var också då jag hittade hennes bok om hur man närmar sig ett träd. 

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö

av Håkan Nesser

Jag återvände efter många år till deckargenren, bland annat via Nesser. Men denna bok är lika mycket en skildring av en barndom, en sommar och en miljö – en stuga vid en sjö. Den påminner en del om ett hus i Småland som blivit en viktig plats för mig. Där finns lugnet. Omsvept av naturen kan man sitta och bara titta ut över sjön. I Nessers skildring av vad som hände en sommar på närkeslätten är blandningen av fantasi och verklighet lite kusligt nära varandra. Har det som beskrivit i romanen en annan bakgrund är enbart uppdiktat av författaren tro?

Marie Louise Ekmans två liv

av Klas Gustavson

Marie-Louise Ekman är en fascinerande kvinna, med ett fascinerande liv. Långt mer komplext än vad jag visste innan jag läste boken. Och den gav mig viktiga ord för att förstå vad vändningar i livet kan betyda: ”Vi har två liv. Först ett försöksliv när andra bestämmer. Sedan ett riktigt liv som man själv tar hand om. Ett tredje liv finns inte.”

Att kasta tjejkast : texter om feminism och rättvisa

Young, IM, Wirtén, P, Bengtsson, Tt, & Helgesson, S

Kanske är Young den som fick mig att på djupet förstå feminism. Hursomhelst har hennes antologi varit en viktig källa att återvända till. Inte minst då jag kommit att arbeta med idrottslärare och idrottsvetare under många år och där Youngs skildringar och analyser av kropp, kön och makt varit viktiga. Titeln har också inspirerat mig att kliv in i idrottshallen för att tillsammans med studenterna ”göra” kön genom att kasta bollar, springa, dansa och ställa frågor om hur kön och makt förkroppsligas.

Kom, madame, fru

av C. Ekerwald

Kärlek är bortom ålder. Efter ett långt äktenskap träffar änkemannen Carl-Göran författaren Sigrid Kahle på ålderns höst och blir blixtförälskad. De får några år tillsammans innan även Sigrid går bort. Om detta berättar Ekerwald i denna bok. Jag hade förmånen att träffa Carl-Göran i augusti 2016 i hans hus utanför Knivsta. Där fick jag se hans skrivmaskin, ta del av hans dagliga rutiner och höra många spännande historier från hans drygt nittioåriga liv. Och även höra om hans kärlek till böcker och skrivande. Carl-Göran tycker att världens bästa bok är…